Som i Freddy   

Jag önskar att mycket var som det brukade i bland, att jag fick vara med även i år på era födelsedagar och alla dagar. Alla människor som man mister "på köpet". All bekvämlighet  och trygghet man tar förgivet varje vardag, blir arg, irriterad & sur.

Bekvämligheten blir en trygghet. I en trygghet jag säkert fortsatt finna mig i - just för att det var en trygghet. Skillnaden på kärlek och trygghet är ett hårsmån i mellan.

Tryggheten att få "vara" med i en familj, få bli med räknad, att någon tänker extra på mig när jag inte kan äta allt, det finns en stol för mig. Jag finns, jag är med er.

Nu är jag här själv. Högtiderna gör sig påmminda.

Jag vill bara ha vardag i mitt liv.

Usch vad jag saknar er barn, era leenden, era kramar och öppna famnar