Under mitt tak

För henne är det svart och vitt
Det är helvete och himmel
Är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne är ont och gott
Det är allting eller inget
Det är kyssar eller spott
Det abstrakta eller tinget
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne er det dag och natt
Det är solen eller månen
Det är tårar eller skratt.
Norra Nordland eller Skåne
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

Och fästan det är upp och ner
Kan jag ändå konstantera
Att vi får varann att le
Att det verkar att fungera
-Att jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll
Mellan ett och noll - Ett och noll.
I’ve been known for crying I’ve been known for tears
I’ve been known for hurting for all these years
I’ve been running in circles trying to find my way out

Att det fick gå så länge, att jag inte fick bli som jag ville & drömde om, att få försöka. Förundrad hur jag skulle kunna rädda världen, när dog självkänslan. Från att tro att människan är god till att tappa hoppet om sig själv. Jag minns när det hände - när hjärtat tappade en bit och mina tårar frös till is. Jag var 13 år, skulle precis börja min andra del av mitt liv - tonåren. Från den dagen var jag instängd i mig själv, med min djävul, mitt gränsland. Från den dagen var jag tom, tom i min själ - annorlunda & främling mot mig själv.
I min sorg & skam har jag levt ensam, i flykt och lyckorus har jag glömt allt. Det är smärta att känna sig ensam i ett folkhav. Att gråta själen, torr till avsky. Att bli missuppfattad för ingen kan förstå, inte ens jag själv. Att bli lämnad och bort vald för jag inte kunde vara den jag önskade få vara.
Jag tog mig ur min storm, . . . . tryggt drömmande i mitt smultronställe
Till mitt gränsland
I dag 2011