Jag är inte ensam men känner mig ensam. Men att vara ensam i två samveten är nog mest ensamt.

Men ..... I bland så .....

Undrar jag vem som tar min plats. Nu när jag inte längre finns där så behöver du kärlek så dina skuggor försvinner från ditt ansikte ..... så du kan le igen.

Jag trivs nu, är nöjd, glad och lugn. Jag säger nej och sätter mig i första rum. Jag reparerar trasiga relationer.

Dom där 2 på alla bilder, vart tog dom vägen?
vart gick dom vilse?

Man tror att man ska klara det
Denna tro på att allt kommer bli som det ska.

Kanske undrar du oxå?
Vad som hände med oss?