Jag lämnade, med tron att min största del av hjärtat var du, som jag trodde var min bästa vän. Det blir inte som man tänkt sig, har jag vetat ett tag, men att förstå det tar lite längre tid. Acceptans.

I dag är ringarna på vattnet för alla jag inte trodde jag hade, alla mina egna vänner, utan dig. Mina band genom mig för att jag är jag, inte för att jag var ett vi. Jag är enormt saknad, och ni av mig. Du, du, du och du finns alltid i mitt hjärta